Tjo från semestern, o vilken semester sen.... vi tar de från början! 

I juni ringde min minsta son mig en fredag kväll o sa att nu tycker ja att du ska sälja huset o ta över våran lägenhet för vi ska byta te huset bredvid. Alltså vilken panik.... ja vet ja inte kan bo kvar i huset på sikt men där va ja inte i huvudet än. Min första fråga va om de verkligen ville bo granne me mig men de ville dom sa dom, o sen hur skulle de gå till.... från hus te 52 kvadratmeter:/ 

Hyresvärden va i Spanien så han svarade inte i telefonen, o ja visste inte hur jag skulle göra. Så började prata me andra sonen, syrran o en kollega om de här o ingen tyckte de va en dålig ide utan tvärtom, reumatismen ha inte vart  snäll o efter hjärtinfarkten blev allt ännu svårare så ja tänkte att nä nu kör vi, får ja kontraktet så tar ja den. 

Lägenheten e som ett radhus, med egen ingång, uteplats fram o bak, en liten liten plutt trädgård, karport, o skog på baksidan. Ja har tvättmaskin, tumlare o diskmaskin i lägenheten, o ja kan fortfarande ha hundarna lösa ute på baksidan om ja gör en inhägnad. O ja fick kontraktet, så nu e ja i full gång me försäljning, idag va fotograf här o foto så ja hoppas huset kommer ut näata vecka på hemnet. 

De e med både vemod o spänning, egentligen vill ja inte sälja men ja förstår varför ja måste göra de. Idag e de mina barn, syrran o syrrans grabb som sköter huset med gräsklippning, trimma, ved, snöskottning osv. O så kan ja junte ha de, eller rättare sagt så kan inte de ha de! 

Så min semester ha gått åt te att rensa, köra te tippen, försöka sälja saker vilket e omöjligt utan fb, ja har inte fb o kommer inte skaffa de. Men fy fan va mkt skit man har, alltså hur mkt gardiner kan man ha? Eller lakan te sängen? Ja ha rensat ut sjukt mkt av allt de där. Ja tyckte ändå ja rensat då o då men så här i efterhand när man e tvungen så undrar ja ju varför ja sprat så mkt skit. Nu kommer inte platsen finnas me fem garderober så de e bara o rensa på. från två bodar, vedbod, karport, o ett garage ner tw en halv friggebod ska ja så ni kan ju tänka er alla lass de blir te tippen, haha. 

Men nu börjar en tid i livet, förhoppningsvis te de bättre. Önska mig lycka te. 

kram rampus