Sitter o kollar på riktiga karlar :) alltså en del har verkligen svårt att fatta! Men de flesta kämpar på.... Men attityden hos vissa e för bedrövligt illa o gnällig! De e helt otroligt att Colting orkar ha den energi han har mot dom... En del e så duktiga o går in för de, de e frivilligt o ja kan tycka att vill man inte så ska man hoppa av. De e inte schyst mot nån att en eller två helt motsätter sig allt tränaren säger... Så hoppa av då istället o rök dina cigaretter :) valet e alltid ditt va man vill göra me sitt liv! O äntligen e en gnällspik borta, även om han säkert hajjat lite grann så vill han inte satsa.. O även om de andra vart besvikna så tror ja de som grupp stärks av att inte höra på gnäll hela tiden. 

Woho... En bild som inte e öpponer! Men så här vart maten, lufttorkad skinka, sparris, rökt ost, ishavssallad o smält smör :) gött va de.... Salt o fint! Aloevera fiber i glaset o vitamin forever therm. En kanon middag innan arbetet! 

Men ser ni armbandet som ligger på duken? Cancer tour står de på de! Ja skulle vilja att ni söker denna kille på fb, David Persson heter han. O köper ett armband av han... Han e döende i cancer, 13 tumörer. Han gör armbanden själv, kostar 100kr o pengarna går te hans ekonomiska situation som cancer medför. Han e uppmärksammad i en del media bla för sitt bilintresse. Min son kom o fråga om vi inte kunde köpa armband av han, han var på samma bilutställning som David o hörde när de intervjuvade han. Hans historia berör.... 

Ja köper aldrig sånna här saker i ren princip, för de första va ska man välja att stödja? Pengarna försvinner längs vägen o stora vinster lyfts te olika personer osv... Föe mig e de inte ok, om ja skänker 100kr då ska 100kr oxå gå te de ja skänkt. Men så ser ju tyvärr inte situationen ut, alltså skänker ja inte. Men här vet ja att de går te David, man swischar te han. Enkelt o ja ser att de står hans namn i mobilen. 

Min mamma dog i bröstcancer 2009, o att se på när en människa sakta äts upp av cancern o hur allas liv runt ikring förändras för alltid av denna sjukdom, så kan ja hjälpa han på något vis genom att köpa ett armband så gör ja de! Rasmus skrev på messenger till han o två dagar senare låg de i ett brev på lådan! Att säga att han ska kämpa har han hört så många gånger, o ja vågar inte ens tänka på hur mkt han har kämpat o kämpar. 

Ja kan aldrig sätta mig in i den situation så att säga att ja förstår vore helt korkat. Men ja tänker på Er alla som kämpar mot denna vidriga hemskhet. O ja tänker även på alla runt ikring, för där har ja stått så de vet ja hur de e. 

Ska ja va ärlig så känner ja endast 1 person som fortfarande lever efter sin diagnos! O ja kan inte förstå vart alla människor vi räddar är? Hur räknas den statestiken? Vi e en cancer släkt, o endast en har överlevt... Hon e dryga 45 år idag, o fick sin diagnos för dryga 7 år sen! Idag e hon friskförklarad, men lever me de följder som cancer ger, den ständiga oron! 

All cancer sätter sig i "huvet" te slut, även om den inte e dödlig o du e botad! Ta hand om er.

Kram Rampus