Va innebär tack

Har ni tänkt på hur ofta man säger tack? Man tackar för allting, o de e ju naturligtvis bra o artigt men menar man verkligen va man säger eller e de ett inlärt beteende... 

Ja kan tex stapla upp "tack" bara de senaste dygnet. Man tackar för senast, o då får man tack tebax för man kom, man tackar för natten (i mitt fall då eftersom ja jobbar natt) o då får man tack tebax för man kunde komma, man tackar för sällskapet o då får man tack tebax för man va sällskapet, osv osv... De blir ju tack på tack! 

E de då ett inlärt beteende att tacka för allt, e man ohövlig o dåligt uppfostrad om man istället för att tacka tebax säger varsegod? 

Tack kan man ju även säga me viss irritation i rösten, typ tack för den! O då i dålig mening, att man e sur för att man fick just den arbetsuppgiften eller sysslan... 

Säger vi tack hela tiden för att försöka överbevisa att ja e gladare o tacksammare än du fast du dök upp o ville ha kaffe utan inbjudan. 

Ja ställde en motfråga en gång, vilket inte alls vart bra, de togs helt fel fast de inte va min mening.... De tackades för kaffet från en kompis som dök upp (vilket e helt ok hos mig, min dörr e alltid öppen för mina o mina barns vänner, dag som natt) o ja svara att de e ok ja dyker upp hos dig nån dag så e vi kvitt sen sa ja me ett leende på läpparna... Men de tog ju inte alls bra, personen i fråga vart ställd o fråga va ja mena! Va de inte roligt att den kom? Eeh jo självklart svara ja, ja kommer förbi nåndag! 

Men de här uppfattades som att ja helt plötsligt inte tyckte de va ok me oväntade besök... O ja tackade ju inte för att personen kom ordagrant utan ja log bara. O de verkar inte ok.

Så efter de tackar ja oxå hela tiden, men ja tror inte man behöver tacka för precis allt... Va hände me ett leende? En kram, en klapp på axeln eller ett vänligt ord? E uppskattning inte värt nånting om de inte innehåller ordet tack? 

Om man får en blomma eller present tex så tackar man ju så klart för uppvaktningen, då svarar oftast givaren att de va så lite tack för du ex finns, hjälpte mig nångång, för att ja i princip gjorde va som helst nångång... Får man inte bara säga varsågod? E man ohövlig då som inte har ett tack tebax? 

Men va ska ja tacka för? Att ja fick ge en person en present som ja bara ville ge utan anledning eller för att personen fyllde år, ska ja då tacka för att personen fyllde år så ja fick ge bort blommor som personen tackar för!

Knepigt detta, e vi verkligen så tacksamma hela tiden för alltig? Ja e inte de, ja e jävligt butter ibland men ändå så klämmer man fram de där tacket. Ja säger att ja deppig om ja e de, ja får alltid nedåt svaj i psyket så fort hösten kommer.. Hatar den här mörka tiden, kall o fuktig... Ja vill verkligen ha sol, varmt o sommar året om. Så när hösten kommet blir ja deprimerad, ibland så mkt så ja måste ta hjälp, vilket ja gör rätt snabbt när ja märker att ja e ledsen för ingenting. Dom som känner mig vet hur ja funkar varje höst fram te mars-april, men ändå så tackar ja för småsaker. Saker som e självklara egentligen, ja sätter inte alltid på kaffe när de kommer nån för de gör de själva o här kan man rota i skåpet om man e hungrig, ändå tackar personen för kaffet som den satte på själv, o ja tackar för den kom.... O så här håller de på. Tack tack tack tack..... 

Att folk e tacksamma eller glada att se just mig ser man ju på personen, de syns ju på personen, på kroppsspråket, sättet att le o tonen i rösten även om den inte hunnit säga tack! Man känner ju ganska snart om man kommer hem te nån olägligt. Ändå tackar den personen för att man kom! 

Men uppfostrad som ja e så säger ja tack, för tack verkar va ett ord man ska säga, oavsett om man menar de eller ej o ja letar deffinitivt fram ett tack i meningen ja svarar på tack, haha... Helt knasigt. 

Så tack för just nu o på återseende, dax att vänta på john blund! 5 nätter återstår. 

Tack! 

Kram Rampsu