Torsdag idag, vet inte om de e en bra dag eller inte :/ jag dkada mig när jag var i Stockholm, jag bröt ett revben men jag försöker träna de som går..... de e crosstrainer o gå på löpbande. Båda är ju rätt tråkigt men jag gör de ändå! Jag som nästan var i mål med mitt uppsatta mål på löpning på löpbandet, suck bara o ta nya tag. 

De va ju ett tag sen jag sktev nåt så kommer inte ihåg om ja hade börjat plugga då eller inte men ja klara den utbildningen iaf :) de va ledarskaps utbildning. O nu hålls jag med en annan utbildning i Stockholm, dka bli instruktör i lågaffektivt bemötande och självskydd. O de va på träningen av självskydd som jag gjorde fel o skada mig. Om allt går som de ska så e jag klar med de här i mitten av november. Pappa har jag fortfarande inte tagit upp kontakten med, o så går de vara. Ja han är gamal, sjuk o dement men de innebär inte att jag ska ta emot skit för de. Har folk i min närhet som härna försöker ge mig dåligt samvete för de här, men den prrioden är förbi. O de är fria att avgöra själva om de vill hälsa på han eller inte. Vet inte varför jag har med de att göra. 

Klart ja saknar pappa, kanske de e ett försvar från min sida att skriva de här de vet ja inte men i hela mitt liv ha ja gjort som pappa sagt, har alltid försökt göra pappa nöjd men ja ha liksom aldrig lyckats med de! Ha alltid gjort fel enligt han, ha ja inte varit okammad (enligt han) ha ja vart för tjock, för smal, agerat fel i situationer, jag har fel bekanta, fel pojkvän (de få jag haft), fel boende, fel bil, för mkt smink, sett trött ut, gel hundraser, skaffat kattjävlar, fel yrken, spenderat pengar på fel saker, osv.... så en dag accepterar ja inte de här längre. Allt ha alltid varit onödigt oxå, åka utomlands e onödigt, köpa ny jacka e onödigt, köpa pizza e pannkaka me hundspya på, grönsaker e gift, frukt är skit, o strumporna ja har på mig e för korta :/ o ja e för sjuk för o ingen orkar med mig..,,, 

Vad ja däremot e tacksam för i de här e att man lär sig klara sig själv (klart barna hjälper mig när ja inte kan) men ja ha fått lära mig att snickra, renovera, byta däck, laga cyklar, lösa ekonomiska problem själv, osv. De e saker ja e tacksam för, att inte behöva ta hjälp så fort de e nåt. Ja som kan bli rätt hystrrisk över saker, haha. I dag ander jag mig så pass gamal att ja inte behöver ha någon att behaga längre, ja BESTÄMMER över mitt liv. Jag har inget att bevisa, önskar ja vågat säga nej så mkt tidigare än va ja gjorde. 

Stå på er, våga säg nej. Man får nån slags samvets obehag när man går emot de man alltid gjort förut men resultatet blir att du blir starkare som person :) ingen ska tala om för dig hur du ska leva ditt liv! 

kram rampus