biggest loser hemmafinalen
Jises vilka kämpar, de e hjältar i mina ögon allihopa... Fy fan va de slitit me både vikt o den psykiska biten som blir. När de berättar o man får se återblickar så kan ja inte hålla tårarna tebax. Ja har varit grymt irriterad över vissa deltagare o deras sätt att vara emot andra, o den biten står ja för. Bara för man e överviktig så innebär inte de att man e elak.
Att se dom växa som person under resans gång e nog de som e bäst me programmet... De börjar tro på livet igen, o de e ett nödvändigt ont för att kunna göra om sitt liv. De ska junte bara acceptera sig själva de ska dessutom ändra/minska allt de tidigare stoppat i munnen. O de e ju de som varit deras livslina innan, att äta!
Klarft man har en favorit på både hemmapriset o finalen imorrn, men oavsett vem som vinner så e alla vinnare. De fann glädjen i sig själva.
Alla äter dåligt periodvis mot vad man borde, alla mår dåligt eller sämre periodvis... men att stanna där o spiralen bara går nedåt måste va som att va fången i sin egen kropp!!!
Diciplin säger många, ja visst e de så men finns inte glädjen så orkar man inte o te slut så skiter man i de!
De här personerna o personerna innan har stort mod, ett mod som innebär att stå inför svenska folket o visa sin ångest o övervikt, de blottar sina liv för att överleva! Hur många av er skulle göra de? Inte så många tror ja, ändå e de väldigt många som klankar ner på programmet!
När man hör dom prata om sig själva så blir ja ledsen! Dom flesta e äcklade över sig själva, men under tiden på slottet så börjar de sakta men säkert kravla sig upp o börjar tro på sig själva... de e först då som de verkligen kan ta tag i sin situation!
Helt otroliga människor :)
O ett stort GRATTIS till Zandra Spångberg som vann hemmpriset på 100 tusen kronor!
Kram Rampus