Dyslektiker
Stavar o pratar fel
Som ni säkert märkt är mkt felstavat i de jag skriver, inte slangorden då... Men mkt annat är felstavat och bakovänt. Själv så varken ser eller märker jag de, de kan fattas hela ord men ja ser inte de heller. O jag vägrar använda nån form av rättstavnings program, jag är dyslektiker och de står jag för idag. Skoltiden var väl inte de roligaste tiden, med lärare som hackade på mig att ja va tvungen att lära mig skriva, och ja va sen med att lära mig läsa. Jag visste inte va dyslexi va och de visste de säkert inte på min lilla skola hela, vi var 6 st i klassen. Utan jag fick helt enkelt finna mig i att lärarna vart sura för att ja skrev fel, o så vart de mer stensiler (som de så vackert heter, för mig duger ordet papper) som man skulle göra extra hemma på helgerna!
O så här höll de på, genom alla år. Gymnasiet va lite bättre. O ja skriver med slngord så mkt ja kan, de e mindre bokstäver att hålla ordning på. En hel mening kan ju bli fel om tex inte får med ordet "inte" i en text. Ex "jag kommer inte" blir ju då "ja kommer" o så sitter de en person nånstan o väntar på mig som aldrig kommer, o ja gör ju något helt annat för ja har ju smsat att ja inte kommer! Idag så vet ja varför, o hur mkt ja än fin läser en text ja själv skrivit så ser jag inte felen, o fattas de ord så ser ja inte de heller för oftast kommer man ihåg vad man skrivit så hjärnan lägger automatiskt in de missade ordet! Så ni får helt enkelt småskratta o tycka va ni vill.
Sån här e ja, vill man läsa ordentligt skriva ord i korrekta meningar så får man läsa nån annan blogg :) o ja skiver inte bara på slang utan ja skriver ofta ihop ord te ett ord, de underlättar oxå. Ja skriver som ja talar, (ex ja kan ju inte göra blir ja kan junte göra)
Självklart så skriver ja inte ihop ord eller på slang när jag skriver patienters journaler, men de blir fel där ibland (väldigt sällan) med felstavade ord men jag har sagt som de e, jag ser inte! De e inte meningen, men hur ska ja göra då. I journal-programmet så blir de rött under ord som datorn inte känner igen, men ex namn på mediciner finns inte i rättstavnings program. Då blir de fel, den röda linjen under talar enketl om när man skrivit fel. Men de e bara där ja använder de, annars får de bli fel. Jag skäms inte för de, ja e inte en sämre människa o inte heller trög eller mera korkad o obildad än någon annan.
De ha hänt några gånger att folk tar illa upp när ja skrivit fel, o inte godtar att ja säger att de va inte meningen att skriva fel, men de tjatar liksom på om varför ja skrev att ja ex skulle komma när ja inte gjorde de :/ o då undrar ja vem som e "trögast" ja kan inte säga på annat sätt att ja e dyslektiker och ja ser inte att ja skrivit fel, ja ber om ursäkt för att du väntade... men nä de tycker då att ja e arrogant som inte kom, och så denna fråga varför. Kunde ja inte åtminstonde smsat att ja inte skulle komma... jo men gjorde de fast de vart fel, o ja ser inte felet. Men då hakar de upp sig på att ja inte förstår dom, felet e att ja skrev att ja skulle komma men dök inte upp, suck!
Ja ha slutat försvar att ja skriver fel o glömmer ord. Jag ber om ursäkt att de vart fel och sen skiter ja i hur de tar de!!! De e verkligen inte meningen att skiva fel, eller att folk sitter o väntar, eller va de nu än e för mening som innehöll eller inte innhöll ordet "inte"... De e bedrövlig för alla som har dyslexi, särsklit i skolan... Många gånger så saknar skolan resurser eller kundskap om dyslektiker. De e så mkt enklare att skylla på personen/eleven att de e den som inte gör sina läxor. Men stå på er, skit i va folk säger... De hjälper inte hur många gånger du skriver samma ord eller läser samma text, de e inte ordet isäg som e svårstavat, jag vet hur orden stavas men de blir fel när ja skriver....
Jag talar bakvänt oxå, de roar mest omgivning när ja snubblar fram på orden ibland.... Ibland hör ja själv va fel ja säger, men de einte alltid så... Men de finns alltid nån i närheten som tycker de fantastiskt roligt att tillsätta visa en då. Sen får man höra de flera timmar. Ja sa en gång till en kompis att ja fick ta en större storlek på mina stövlar än va brukar ha för de va så smala frammi tåna, men ja sa så här -ja fick köpa förstörre storlek på stövlarna för de e för smala i tårna.... De här påpekar folk fortfarande för mig, så numera använder ja ordet förstörre om skon e för stor i affärn o ja behöver en mindre storlek!
Men de här e ja, ja skriver o pratar lite tokigt men va gör de... Inte stör de mig iaf, även om de verkar störa omgivningen....hahahha!!!!!
Kram Rampus