en jobbig patient
Helt normalt!
Min mamma dog i bröstcanser 2009, då hade den spridit sig till alla möjliga olika organ, detta jävla vidriga o i de flesta fall obotliga helvete... Jag började redan år 2007 kriga för att jag ville ha mammografi, vilket visade sig vara en omöjlighet... Jag fick en bröstundersökning av en AT-läkare på vårdcentralen! Som konstaterade att mina bröst hängde o såg ut som bröst ska. Jag var inte rädd för att jag hade cancer, ja ville bara få en jävla mammografi, men nä.... Sagt o gjort så gick ja te kuratorn o sa att ja blir psykisk störd om ja inte får de här...de tog över ett år hos kuratorn att få henne att skicka in en remiss...
Sen har ja då o då krigat för att ja vill ta bort mina bröst, men jag tror att de e enklare att köpa en biljett te månen än att få en sån operation genomförd! Att mamma dog i bröstcanser o min stora syster har ett så kallat läckande bröst läggs inte nån större vikt på, ja e för ung e de enda svar ja får, o de e mkt suckande o himlande me ögonen, o typ e du här igen blicken.
Sen ca 5 år tebax så har ja då te min stora skräck fått en knöl som dessutom gör jävligt ont i höger bröst, sagt o gjort ja ringde vårdcentralen som faktiskt skicka min te mammografin, men där så va allt som de ska o de såg ingenting.... Men nu e de så att "ingenting" växer o e idag som ett ägg o gör ont hela tiden... Har svårt att ligga på höger sida, springa e inte kul o ibland så klämmer bh. Såååå återigen tog ja upp kampen om att ta bort brösten, MEN nä. Knölen e helt normal, allt e bra....
Nu vet inte ja hur vanligt de e att man har knölar som ägg i brösten, ja har aldrig pratat me någon som sagt de oxå har de... kanske jag pratat enbart med den procenten som inte råkat ha knölar i sitt bröst. Jag har hela tiden hört, sen första vårdkontakten att jag är för ung... Frågade en gång om de kunde garatera att ja inte skulle få cancer, men de kunde de ju naturligvis inte men de hävdade fortfarande att ja va för ung :/ Ehmm ja fattar inte (vilket inte e ovanligt men de skulle underlätta om ja förstod nånting nån gång) e inte vården till för mig? Den som söker vård av något slag vill ju oftast ha hjälp med något... Går inte de, va har vi sjukvården till isf. Gång på gång så läser man i tidningar om folk som inte blivit tagna på allvar, operationer som inte blir gjorda för de semestertider eller nån annan högtid som just den personen anser viktigare än att rädda liv. O så denna plastbrist som uppstår varje år, de verkar komma som en total chock varje vår att folk vill ha semester, o då ska man va tacksam för de platser som finns! (https://www.aftonbladet.se/nyheter/article23272806.ab). E inte de meningen me sjukvården, att man ska lyssna på patienten... Avger man inte löfte som doktor, e inte de ens kall att lyssna o göra de bästa för patienten?
Hur kan man leva med sig själv när man behandlar folk så här dag ut o dag in. Hur kan man gå hem från jobbet o tycka att man gjort ett bra jobb, när patieten sitter o grinar för ingen lyssnar eller inte blir tagen på allvar? Alla dessa värdelösa sjukhus serier som ploppar upp i tid o otid, Va sitter ni doktorer o tycker om dom. Ni kan ju knappast kalla de verkligheten!
Bröst doktorn (som var en han) sa att tänk om alla barn till cancer patienter helt plötsligt vill ha röntgen i föregående syft, o tonen i hans mening va ironisk, då skulle sjukvården kollapsa... Vi kan inte bara ta bort ett par bröst för du e orolig, de e kostsamt o onödiga resurser. Frågade då om han trodde att ja vakna en morgon o tänkte att nä ja tar bort brösten, dom e ju onödiga! De e ju något som ja tänkt på jätte länge o vägt för o nackdelar. Men jag kan inte hitta en enda nackdel, jag är en mamma som vill att mina barn ska ha en mamma så länge så möjligt! De sätter ju in typ silikon eller nåt istället så ja e junte bröstlös, men ja minimerar risken för att få bröstcancer! Men nä, de går inte. Saken en den alla på mammas sida dör i nån form av cancer, ja har en kusin som fortfarande lever... Hon fick livmodercacer runt 30, o hon lever än. Men i övrigt så e alla döda.
Så då kommer nästa problem, de vill då ha tillgång till mina anhörigas journaler, vilket för mig e en omöjlighet. För de första e de döda, o för de andra har absolut ingen kontakt med min släkt. De kom på mammas begravning, vi anstängde oss o ringde runt när mamma låg på dödsbädden ifall nån ville komma o säga hej, men de hann inte... kanske nästa vecka svara hennes bror, han var för övrigt den enda av 5 syskon som kanske hade tid om en vecka... Men hon var död tre dagar senare, o dom hann ju ändå inte. SÅ nä jag tar inte kontakt med några ja inte ens känner för att be om lov att få öppna ex mormors journal! Bor grannen me min moster, ha sett dom nångång, o hälsat när de åker förbi me bilen men aldrig pratat me dom!
Så för att sumera mig väldigt enkelt, sjukvården suger.... Ni kan dra åt helvet, o får jag bröstcancer så vet ja exakt vilken avd ja ska anmäla till precis varenda instans som finns... Inte för att ja får mindre cancer utan för deras hantering av mig o förmodligen massor med andra patienter. Kanske ja ska ta o försöka köpa en biljett te månen för de e nog betydligt enklare än att på 2000-talet få ett par bröst bortopererade!
Jag blir lika irriterad o upprörd varje gång ja läser alla som skickas hem med sina fel pga diverse olika anledningar o vilket sjukhus som än får kritiken så svara de alla likadant... Brustit i kommunikation, brustit i rutiner o så ha de alla skärpt sina rutiner o uppdaterat sina protokoll. men de hjälpte ju knappast den drabbade eller dennes anhöriga! Förväntar ni er att man ska säga ok ja men va då händer de aldrig igen? De e ju de enda som händer, gång på gång!!!!! Ni kan gladeligen betala personalen 50 tusen i en engångs summa, om de tar ut semestern på hösten men ni har inte råd att ge folk lön som de kan leva... De förstår ja inte heller. Sjukhusen verkar ändå ha pengar i juli o juni för att fullkomligt ösa över personalen om de stannar tre veckor te... Enligt alla dessa fina blanketter som man inom vården tvingas göra för de en o andra saken, va gör vi dom för? Ingen verkar ju läsa dom ändå... År efter år ligger högre lön överst på listan som personal anser e de största orsaken te personalbristen o arbetstiderna o arbetsbördan... Men de punkterna görs aldrig någonting åt, de nämns inte. O de har vi inte råd med propagandan kommer fram! Så på frågan varför så många väljer Norge så svarar de fortfarande LÖNEN.... Men nä, vi tillsätter nån grupp som ska titta över hur man lägger upp arbetet enklare o snabbare istället så kanske vi kan säga upp någon på kuppen istället! O då sparar dom ju en massa pengar helt plöstligt, sen att denna grupp förmodligen kostar pengar de spelar ingen roll för de tas från en annan kassa!
Ska tillägga att jag jobbar inom vården själv, så ja vet ja pratar om! 100% natt, plus extra jobb! Låter vettigt va? Men de e så de e.... vissa grupper i samhället öser vi pengar över som kom igår, medans våra gamla får äta matlådor som e 7 dagar gamla, som de oftast äter kalla för de inte förstår hur micron funkar... Men råd att ge vårdperonal en skälig lön, o rätt te semester de har vi inte, o i med de har vi ju heller varken personal, plats eller tid att vare sig lyssna på patienten eller hinna vårda dom.
Nu ska ja söka mån-biljetter medans ja intar frukost... Kaffe o en aloevera shake med chokladsmak blir de idag!
Kram Rampus