En vanlig måndag
Idag va ja trött, sov ännu sämre än vanlig då min grabbs diabetes krånglat igår så ja sov som på nålar de få timmar ja sover. Ja får upp i min telefon varje gång han tar ett blodsocker, o igår va de bergodalbana me super höga eller super låga värden. De pendla me 4 minuters mellanrum från super högt te jättelångt. Han märker inte sjunkningarna när de börjar utan blir svimfärdig. De e jätte stressande... Om ja kunde ta de skulle ja göra de, ja kan va sjuk i de me bara barna e friska. De e så tragiskt att han fått de, de e fruktansvärt. Ja försökte få han att ringa 1177, men han e ju vuxen o så länge han e medveten kan mna junte tvinga in han, o de underlättar inte att han bor på annan ort, de e fan alltihop. Sist de höll på så här så ringde han in te medicin men de la inte så stor vikt på de utan svara typ att de va sköldkörteln som höll på att lägga av helt. Han e 20 år o ha nyss blivit sjuk i de, varför får han inte komma in o träffa läkare? Den svenska sjukvården som e så toppen bra eller hur va de nu?
Lilleman brukar säga att de e den sjuka familjen för de e nåt fel på alla... Lilleman e laktos o tål inte jordgubbar, ja e gluten mupp o ledsjuk, rasmus har diabetes o han flicka e nötallergiker... De e fasiken inte enkelt att varken laga mat eller baka i den här familjen ska ni veta. De mesta gluten mjölet e de mandel i oxå vilket inte becca tål. De e negerbollar o hallongrottor som e ett säkert kort, hehe.... Men då kommer nästa hinder, rasmus kan inte äta de för han har diabetes. Så hur vi än gör blir de krångligt för becca får diarré av sötningsmedel, jorå så att en snabb fika e inget man enkelt slår ihop.
Nu e de snart läggdax. Ja e trött så de ska bli skönt att lägga sig o va vaken i flera timmar te, hahaha... De e lite engelska deckare nu ett par timmar så ja har o titta på iaf.
Kram Rampus
P. S skulle bara följa me syrran i fredags te marieberg för hon skulle hämta ut en ny mobil, men ja kom ut me en ny jacka, en reflex o en tröja. Har inte råd att följa me som sällskap om de ska va på de här viset.... D. S