gränsen
Vart går gränser för när de övergår te mobbning? Va tycker ni, kommentera gärna längst ner...
Ja kan säga att ja har satt ner foten för var min gräns går, ja accepterar inte de som håller på att hända. Grejen e den att ja vet inte heller hur man ska göra de på annat sätt, de enda ja vet e att ja står inte bakom den cirkus som nu e!
Ja vet inte hur ja ska skriva för att inte sätta andra i skiten, men för mig e de helt oacceptabelt att man sitter i gruppmöten med facket o chefer o diskuterar en kollega!!! Där har de övergått te mobbing i mina ögon, ja har inte deltagit på ett endaste möte o jag kommer heller aldrig sätta min fot på ett sådand möte! Ja kan aldrig tycka om alla, men de förtjänar min respekt... De finns några som passerat mitt liv genom åren som mist min respekt på ett eller annat sätt, men de e heller inget ja hymlat med... Vi ha heller aldrig pratat mer med varann, men ja ha vart ärlig o sagt ifran o sen e ja klar.. Mobbing e de värsta ja vet, de e enbart svaga människor som ger sig på andra på de sättet!
Ja kan hålla med om att säkerhet har satts på spel mer än en gång, o att kanske ska den här personen inte syssla med de den gör, men ja tänker absolut inte placera mig i ett gruppmöte o diskutera problemet, o sedan dokumentera problemet i långa romaner...
Nej tack!
Ja har ingen lösning på problemet som finns, för finns gör... de e stort o bullrigt.... MEN min gräns för när de övergår te mobbing e nådd.
Ja kan va osams med den här personen, ja säger va ja tycker ja säger till när JAG anser de blir fel, har blivit fel eller när säkerheten sätts på spel. Vi kan va osams så in i helvete! Men respekten för en annan människa e ja fostrad till, o värderar högt!
Nu har en högre uppsatt människa gjort sitt val o de får ja respektera eller jobba nån annanstans! De e inget ja är nöjd över men nu ser de ut så här, o då får ja utgå därifrån... De e skitsvårt att hålla god ton alla gånger, o de har funnits gånger då ja blivit helt rasande, pekat me hela handen o rytit. Ja har lämnat mina synpunkter o mer än så kan ja inte göra.... Men ett personligt påhopp eller mobbing finns inte i min värld!
Vänd på kakan, tänkt om de e jag som sitter där o e utsatt nästa gång, hur kul vore de o sitta där o få en hel roman skrivit om sig om hur de e att arbeta med mig? Hur många sånna block finns de om personalen skriven av annan personal, kan inte tänka mig att de ens e lagligt att föra sån loggbok på en arbetsplats, om inte de e mobbing då vet ja inte!
Ja har sagt min mening i de här, sedan får andra tycka va de vill om mig, kalla mig fegis, att ja inte ställer upp eller va fan ni vill... men de här tåget skulle aldrig lämnat perongen...
Kanske e de den totala respektlöseheten i samhället som format Sverige hur de ser ut i dag! E de nån mer än ja som tänkt den tanken!!!!
Kram Rampus