Hitta balansen
Hit o dit
Idag ha inte gjort annat än att prata i telefon känns de som! Vakna vid fyra, o då låg de ett sms från rasmus mentor så ja ringde upp han! Tillsammans med min son o hans pappa så anser vi att han ska hoppa av skolan, han e väldigt lite där o vi stöttar hans beslut att göra de!
Ja (vi) kanske e anses som världens ruttnaste föräldrar som tycker så... Han ha aldrig tyckt om vare sig dagis, fritis eller skola... Så varför hålla på kan ja tycka, gymnasiet e frivilligt än så länge. Varför uppta en plats när man sällan e där.
Han hamnar mellan stolar när man som i hans fall inte e mobbad, har inga funktionnedsättningar, inga läs o lär svårigheter utan han tycker bara att skolan suger, sen dagis ha de vart så här... De e hemskt att som mamma lämna sitt barn på dagis o dagisfröknar säger att han trivs så bra o så vet man att de står o ljuger mig rätt upp i ansiktet... Vid konfrontation så blir de irriterat från deras sida. Vet inte om man på nån dagis fröken skola lär sig att säga så te föräldrar...
Många ha turerna varit, tom socc va inkopplat (skolan anmälde) skolan hävda bestämt att de va fel i nåt av hemmen... Men de gick på en nit, soc la ner anmälan o vände frågan tebax te skolan som vart ännu mer sura. Rektorn va så arg så han va röd om örona, nu hör te saken att vi hade en massa förslag under dessa skolår på hur vi skulle motivera skolgång men enligt skolan va inte ett enda av förslagen bra.
Men idag fick ja medhåll av mentorn, de här e bra, han e snart myndig enligt svensk lag (17,5år) så ja anser att han får fatta sitt beslut själv o vi stöttar han. De måste va ett elände för han att vistas på ett ställe år ut o år in som man avskyr så mkt.
Tyck ja e knäpp o oansvarig som förälder, de e helt ok :) skolan skulle kolla möjligheten med att hjälpa han skaffa praktik plats.. Han vill inte gå hemma om dagarna, han vill egentligen ha ett jobb men de kan bli svårt när man e under arton! Nu tror ja han känner sig lättad.
De e svårt för våra ungdomar, kraven e enorma på dom, från skola, samhälle, föräldrar, o mode.... Alla klarar inte de här kraven, o man e inte en sämre människa förde! Ja blir stolt att ja har barn som säger va de tycker, va de vill o va som inte funkar. De kallar ja ansvar, även om samhället kallar "att hoppa av skolan e ett misslyckande" hade han haft nån funktionsnedsättning av något slag eller varit mobbad så har samhället en helt annan förståelse.
De va skönt att prata me en inom skolvärlden som anser att man resonerar klokt o ansvarsfullt för en gångs skull, de bör han ha all heder för :) han sa tom att tänkt om alla föräldrar resonerade o va så stöttande te sina barn! Ni tänker i första hand på ert barn o hans bästa, skönt att höra!
För många föräldrar e de nog ett nederlag o skämmit att deras barn inte går i skolan o blir nåt fantastiskt fint, gärna te de e 42... Nä skärp er säger ja, va e de för skit... Ja vill hjälpa mina barn, de ska alltid känna att de kan komma te mig o de finns ingenting som vi inte kan lösa... Går de åt helvete så får vi utgå därifrån.
Kram Rampus