Hög mysfaktor
Tänk vilken hög mys faktor vi fick i Sverige när tacos kom, o sen kom Facebook... Idag myser vi med precis allt, allt e helt fantastiskt mysig. Allt från att grovjobba te att slappa. Först introducerades taco-fredag vilket blev en mysdag.. Fredag efter freda åt folk sin tacos o "mös" te nåt fantastiskt familjeprogram... Sen kom facebook, då steg mysfaktorn 1000%... O familjeprogramen ploppa upp från ingenstan, helt plöstigt så va de nåt tjoigt glatt varje kväll kl 20.
O de här va o är viktiga grejer, allt planeras efter dessa program... De e mat/godis o gärna så e man "värd" de där glaset vin oxå! Tittade vi inte på tv innan Ernst, idol, gladiatorerna, alla mat o bak program, dansande kändisar o oupptäckta talanger.. Va gjorde vi innan? O skulle man mot förmodan ha något annant som e viktigare (svårt att hitta för de flesta) så kan man ju enkelt spela in eller strema de senare så man inte missar nåt! För missar man nåt så e de svårt att delta i samtal o diskutioner på ex jobbet eller i skolan, de här e stora o viktiga grejer serru!
O de ska absolut publiceras på fb, mattallrik o vilka som tittar på de viktiga programmet, o alla e glada o ler mot kameran... Kväll efter kväll! O alla gillar glatt varandra o komenterar genast va dom åt o hur mysigt just dom har de oxå... Va beror denna mysfaktor på?
Folk stressar som tokar, på jobbet, hämta på dagis o skola, de e städning o tvättning osv... Alltså vanligt hushållsarbete. De e så stressigt så vi hinner inte laga mat ens, MEN vi hinner titta på idol :/ märkligt va man prioriterar egentligen. Många kan inte laga mat utan de äter färdig köpta saker på affärn o kallar de husmanskost, men man tittar på alla matlagningsprogram :/ ja får inte ihop de här... (korkad ja vet)
O om allt hela tiden e mysigt, vet man då va tråkigt e... Får vi inte ha tråkigt i dagens samhälle? Vad får man för utbyte av ex idol eller Ernst? Avundas man Ernst som kliver ikring barfota o ler o eldar ljus, avundas man hon som kan sjunga eller skrattar man åt den som sjöng falsk? E de media som skapar hysterin kring dessa program, för ofta e de huvenyheten i kvällstidningar... Någon fel människa som mobbats hela livet åkte ur idol, Ernst trampa på en rostig spik o den dramatiken visades inte i tv när han vart omlagd, den stackars ensamma bonden vart lämnad i tv efter att pussat en annan ensam människa, kockens sås skar sig o någon dansare gick ner i vik, o kändisar som gråter ut i tv o berättar hur besvärligt de e att va just kändis o barndomen va en katastof o hälften har adhd! Varför finner vi de roligt att titta o läsa om detta?
Blir kändisen mer verklig genom att gråta o berätta hur hemskt allt e, känner man sig på något vis mer lycklig om man ser andras missöden, eller vad? Ja e nog för korkad för att förstå de här.....
Sen kommer vi te alla dessa fantastiska galor som oxå har en enorm mysfaktor.. Suck! Vi samlar pengar, enorma summor pengar för att året därpå stolt visa upp att man bidragit me någonting jättebra, återigen e de kända männsikor som besöker soptippar o gatubarn. O alla gråter o e jätte chockade, för ingen kunde föreställs sig de missödet... Eeeh e du dum i huvet e min första reaktion, ALLA vet hur situationen i världen ser ut, ALLA vet att de inte finns vatten i afrika, ALLA vet hur vissa länders befolkning behandlas... ALLA VET! Får man mindre dåligt samvete av att skänka en slant då, just på denna fantastiska gala! Varför skänkte man inte dagen innan galan eller året innan! NÄ för man såg de inte på tv, o då tänkte man inte på de... så om ja skänker en hundring nu så har ja gjort mitt te nästa år eller nästa gala om någon ting annat..
Ja vet inte om ja ska gråta eller skratta.... Ja orkar inte ens ta en diskution, ja kan heller inte delta i alla dessa diskutioner om alla dessa "fantastiska" program för ja tittar inte... Ja vill ha någon form av stimulans när ja tittar ellr oxå vill ja ha så lätttittat som möjligt.... Ja vägrar skänka pengar te alla dessa organisationer, mestadelen av av mitt bidrag går te olika "fickor" här o där o sen blev de just inget kvar... Så de en princip sak...
Kram Rampus