Hrl
Hjärtstopp
Halv nio igår klev ja genom dörren på jobbet, o en arbetskamrat ropar att ja ska hämta en ssk o att de va lite halv bråttom...avdelningen e inte super stor men då va den fan enorm... Ja fick tag i en ssk o vi springer te matsalen, patienten va vit i ansiktet men de övergick blixsnabbt te blått.
Vi la ner han på golvet o ja påbörjade hrl direkt, ssk sprang o hämta hjärtstartaren o medans Niklas satte dit plattorna så fortsatte ja me hrl... Maskinen e fantastisk o talar om va man ska göra.
Två ambulanser anländer o de startar direkt me sina grejer... De gick inte att sätta infart så de borrade hål i smalbenet på patienten.... De arbeta snabbt, men fick avbryta transporten ut från avdelningen två gånger för att defilbrera patienten.
Eftersom patienten va på lpt (lagen om psykiatrisk tvångsvård) så får patienten inte lämna avdelningen utan att nån är med från avdelningen.. Så de tyckte ja skulle bli me som ändå påbörjade hrl.
Tyvärr gick inte patientens liv inte att rädda..
Mina tankar kommer ju först när ja e tebax på min avdelning, ja jobbar inom psykiatrin o att rädda patienter me hjärtstopp e inte något vi gör ofta här.... Att rädda dom från att ta livet av sig eller samtal angående självskade beteende, psykotiska personer som ser mig som en gummisnodd eller tror de finns gas i luften,drogutlösta psykoser eller bara en sämre period i sin psykiska ohälsa, de e sånt ja jobbar med, alla arbetsplatser har utbildning i hrl... Men hur många har använt den lärodomen?
Ja ha jobbat inom vården många många år o ja ha aldrig använt hrl... Men ja e tacksam för alla gånger ja behövt gå hit på repetioner av denna docka... De handlar om sekunder!
Ja ska aldrig mer klaga att ja behöver åka hit på en ledig dag.... Mina knän värker o muna handleder gör ont, o de va hemskt ljud för mina öron när ja knäckte revbenen i de första kompressionerna... Men mina knän o händer kommer sluta ömma, ljudet av revben som knäcks kommer ljuda ut så småning om, ja e mer bekymmrad över denna unga mans liv som inte gick att rädda o hans anhöriga...
Dom trodde han va i säkert förvar för sina demoner o så blir de hjärtstopp! Vi tände ett ljus när ja kom tebax o höll en tyst minut... Ja känner inte personen men ja kan me stolthet säga att ja o mina kollegor gjorde allt vi kunde, o ja va me hela vägen o alla gjorde sitt yttersta men de räckte inte... Men snälla alla ni läsare, gå på era hrl utbildningar, när ni minst anar de kanske ni behöver rädda livet på någon.
Va rädda om varann...
Kram Rampus