Huset
Te salu igen
Ikväll när ja va på marieberg köpcenter me min vän från gbg så ringde en annan kompis från orten ja bodde på förut o berätta att vårt gamla hus va te salu igen. Två år har han bott där nu te jul! O en rejäl höjning på utgångspriset va de! Kul om han finge de...
Ja va inne o kikade på de, han hade renoverat badrummet vilket verkligen va i behov o bytt golv i hallen annars såg de ut som när ja o barna bodde där!
Ja saknar inte de huset alls, o deffinitivt inte orten o dess befolkning! Självklart nån enstaka människa men i övrigt känner ja ingenting när ja kör igenom de! Där möttes vi av så mkt hat te slut så ja kommer aldrig bosätta mig där igen!
Ja gjorde inte många rätt, allt va fel o de flesta fatta inte ens att ja hade arbete utan trodde min pappa betala, eftersom ja alltid va hemma i deras ögon. Att ja åkte på kvällen o jobba hela natten de märktes inte. En lat jävel va ja me som sov hela dagarna....
De skicka hotbrev, de ringde me förställda röster o påpeka en de ena o en de andra, de få som visste ja jobba natt skulle socanmäla mig för min barna va själva om natten hemma! Den yngsta va då runt 11 år, de anmälde mig te länsstyrelsen för att ja enligt nån misskötte min hund, rasmus körde epa o va en katastrof för hela samhället när han gasa runt mena folk... Så nä, de samhället kan ta sig i röven!
De måste svida hårt att ingen instans nånsin hitta nåt fel, de lugna ner sig lite en stund när ja berätta vitt o brett att ja polisanmält alla brev o telefonsamtal. Vilka jävla nötter.
Kan säga att ja vart märkbart förvånad när ja mötte mina nuvarande grannar o alla helt plötsligt tycker de e jätte roligt me ungdomar, bilar, o deras kompisar :) ingen ha heller nånsin antytt att ja e lat som sover dagtid!
I ett litet samhälle ska man nog passa inom ramen va andra anser som normalt eller nåt... Ja ha aldrig vart normal så ja lär inte passa in nånstans, hahah!
Men va de här missfostren te människor inte begriper e att de gör folk illa... Min lilla grabb e för liten för att förstå va som skedde då, han va liksom inte ute i samhället på de viset då. Ja höll medvetet brev o telefonsamtal borta från han för att han inte skulle va rädd. O idag e de svårt att förklara för han, i hans ögon e ja nog en svikare som bytte ort o hus. En dag vet ja att han förstår... Önskar bara den vore i går!
De e hemskt att inte ha bägge barna hemma, o ja hoppas o tror inte han gör de medvetet. En dag kanske han tom uppskattar närheten te tåg, o enkelheten me att förflytta sig me tåg!
Nu önskar ja lycka te me mitt gamla hus försäljning.. Lite nyfiken e man ju varför han flyttar, han va väldigt ivrig att få köpa de då för två år sen!
Kram Rampus