kaos
Vilken natt, vilket kaos.... De e få nätter ja jobbat med sånt kaos som de va inatt! En hängning hade vi, men vi lyckades få igång hjärtat på patienten så nu e de bara o vänta o se... De blir en jättemskin av sånna hänelser me ambulanser, poliser o läkare. Men vi gjorde ett väldigt bra jobb, alla skötte sin uppgift. Ja har ont i knäna efter att ha utfört hrl te ambulanser kom. Vi har hjärtstartare som vi kopplar på! Mkt bra grejer, de va nog de som gjorde att vi klara patienten i de skedet. 5 minuter hängde patienten max, då vi såg henne straxt innan... tragiskt. De va klocka 4 imorse som man börja tänka efter, då va allt klart me de vi kunde göra o hon va på sjukhuset.
Vi har en patientgrupp med ökad risk me sådana händelser, de e andra gången jag utför hrl. De e så viktigt att man kan de, de e kanske tråkigt att gå på sånna dagar när man ska lära sig eller repetera hrl, men de e fan så viktigt!!! När de väl händer att man ska kunna de så kan man liksom inte tveka för de handlar ju om liv o död... varje sekund e viktig. Så gå på dom, öva på dockorna o gör inte de te en rolig sammankomst med arbetskamrater, de lär ni ångra den dagen de behövs!
Ja de e otäckt att utföra hrl, då man knäcker varenda revben på personen, de gör man de två-tre första trycken, de låter inte trevligt o du känner varenda ben du knäcker i händerna o de e tungt, när alla revben e knäckta så går de lättare, de e som på dockan men de blir så... o de e ett tvunget moment annars pumpar inte hjärtat.
Vi satte oss ner sen vi som jobba inatt o prata igenom med varann om händelsen, de e oxå ett måste nästan att man får prata om de på en gång! O att man lyssnar på varann, att alla får prata!
Vi fick beröm av både ambukanspersonal, polisen o läkaren på bakjouren!
Sen e de så här att även om ja blir ledsen o tycker att situationen e jobbig så måste man acceptera att en person inte vill leva längre! Hur hemskt o illa de än låter så måste man de. Många anser att de e en feg handling o att man lämnar anhöriga i en svår situation, men ja vet att personen inte haft de enkelt innan... Personen ser ingen annan utväg o orkar helt enkelt inte. De e jävligt illa att lägga över skulden på personen.... De e ett hårt slag att leva som anhörig till en självmordsbenägen eller en person som begått självmord. Skuldbelägg ingen i ett sånt här läge.
Få människor vill dö men alla orkar inte leva!
Kram Rampus