Surbulle
Precis som igår så har ja tagit hunden på en långpromenad, han uppskattar de absolut inte.... Resten av kvällen ligger han sur i soffan o blänger på mig. Ja brukar tänka att ja ska gå själv men de känns ju ur muppit att göra me tanke på att ja har hund. Ja tror han har de för bra, han kan ju gå ut när han vill o knalla runt lös utan koppel. De e naturligtvis bara en tanke men intresserad av promenader e han inte, ibland när ja säger "dks vi gå ut o gå" springer han o gömmer sig, hahaha.... När vi väl e ute o går så vägrar han gå, stannar o kollar hemåt, sitter lite ner osv. O varför ska ja tvinga han att gå när han inte vill? Han e skit taggad när vi går, hela vägen ner för gatan, de e säkert 100 meter sen e de stopp. Då vill han gå hem igen. De går lite bättre när syrran e med me sina hundar. Han e inte tjock eller överviktig trots att han har mst framme jämnt, han äter o gå ut när han vill... Hur bra e inte de för han. Han e en soffpotatis helt enkelt. O nu kommer allas varningsfingrar om att man ska visa vem som bestämmer o blablabla... Men ja vill inte ha ett maktspel me mina djur ja vill ha ett samarbete, o ja brukar påpeka att de e ju tur att de e min hund o inte din som e lat. Ja går inte på toa på bestämda tider eller när någon tycker de e dax att kvällspinka.
Förstår att detta kan va svårt att acceptera för många, ett husdjur som kan gå ut när den vill o gå lös på en stor inhägnad tomt måste va förödande.
Nu ska ja ta min soffpotatis o lägga mig i sängen o glo på tv. Vi väntar på John blund.
Kram Rampus