Tungt
Onödigt tänkande
När ja jobbar mkt, eller framför allt när jag inte sover så mkt som ja behöver så blir ja ledsen... Alltså ja e lättstött, kan börja gråta för ingenting. O de kan ju ställa te de vid fel tillfälle. Ja tänker oxå på en massa saker, ex så saknar ja barna nåt helt hysteriskt, ja hatar att inte hun e hemma, ja vill helst inte prata me nån, o ja vill definitivt inte att nån ska komma. Jag sover, äter, o jobbar o ev tränar ja!
Barnas pappa har hun, de e jättesnällt när ja jobbar mkt o inga barn e hemma. Då blir han ju inte själv! Men de e helt tomt hemma, ja vill helst inte se in i barnas rum en gång för de står tomma o tysta... Ja har ju iofs Bosse hemma men han e ju ute o strosar ikring, o e väl inte den mest kelvänliga katten. Han kommer in o lägger sig i sängen o vill typ inte bli störd.
De e då ja blir ledsen, ja blir ledsen över att ja jobbar så mkt så ja inte träffar barna, ja blir ledsen över att ja har så dåligt med pengar så ja e tvungen att jobba extra, ja e ledsen för de inte svarar när ja ringer eller smsar, o då kommer mina katastrof tankar om att de hänt nåt när de inte svarar... o så här håller de på! Ja ja vet att ja e knäpp, men ja e sån här! Barna e fullt medvetna om mina katastrof tankar, o de får ta de vara sig de vill eller ej. Men då kan ja förundras över varför de inte svarar när ja ringer, så sluppe ja bli helt hysterisk o börja ringa deras vänner! De sitter me mobilen under näsan dygnets alla vakna timmar, så hur kan man missa att ja ringer eller smsar....i stort sett varje gång! O sen svara att ja hade ljudlöst, fast ja ser att de e online på fb!!! Mkt märkligt, vet inte om alla ungdomar e sånna, o sen vet ja som sagt att ja blir hysterisk när de inte svarar... Därför förundras ja över att de inte smsar tebax för då vore allt lugnt o fröjd o de slapp få tio samtal te....
Ja gör ingenting heller när de inte e hemma, e farcinerad av den så kallade egentiden som alla föräldrar värderar så högt. Ja vet inte va de e, men ja e helt övertygad om att ja inte vill ha de... Ja vill va med min familj o min familj e me mina barn! Finge ja bestämma så skulle barna alltid bo hos mig, o de e jävligt egoistiskt tänk av mig för pappan har lika stor rätt te dom som ja o barna ha komme o gått som de velat, inget varannan veckas boede, utan vill de va hos mig så e de de o vill de va hos pappa så e de! Men ja mår verkligen skit när de inte e hemma, men de säger ja inte te dom... Självklart säger ja att ja saknar dom när ja pratar i telefon eller på sms men inte den verkliga saknaden, den som inte synd! Den gnagande saknaden den som gör att man mår illa o blir ledsen!
Men just nu e ja som sagt extra känslig då eftersom ja hålls me mitt jobbrace, på tisdag när ja e ledig så känns allt mkt bättre igen när ja fått sove mkt o länge o legat på soffan o drönat medans kroppen vilar ikapp... Då e ja på så mkt bättre humör.
O ja e fantastisk bra på att hålla skenet upp så ingen ser, ja ler o verkar hurtig men de e bara ett skal! Svarar glatt i mobilen o pratar på som om allt e helt perfekt, hahha!!! O de e de egentligen, ja e ju bara trött! O ja blir förbannad på mig själv för ja e sån här, tänker att idag när ja vaknar så ska ja tänka positivt o ta vara på tiden innan ja ska åka o jobba...men näe, när ja vaknar o tagit min kaffe kopp o går förbi barnas rum så skulle ja kunna skrika rätt ut, o ja vet egentligen inte om ja e arg eller ledsen... O de här syndromen kommer först efter natt 5, alltså igår! O som alla gånger så vet ja att en ledig natt hemma så e allt frid o fröjd igen. Givetvis saknar ja alltid mina barn när de inte e hemma, men med ordetlig sömn så kan ja tänka realistiskt.... Sen om de går för många dagar utan att de e hemma även om ja e ledig så kommer de här känslorna igen, o ja kan bara försvara att de beror på att ja älskar mina barn, o att de finns inget eller ingen i världen som kan ändra på de!
Ja blir även lätt ledsen vid ex rörande texter eller filmer, om nån pratar om nåt som berör mig på radion eller skulle ja räka slå i tån så e de större än krokodiltårar som kommer, hahaha.. Herregud vilket freak ja e, inte underligt man e singel... Men samtidigt så e de så här ja e, de här e min personlighet. Även när ja jobba dag så va ja trött o sliten o då med samma katastrof tankar o hysteri, o samma tårar vid filmer osv... Behöver ja då mer sömn än andra, eller varför e de så här???
O så blir ja förbannad för de aldrig blir färdigt nånstans, halvmålat o otrimmat gräs o ett garage som behöver städas! O mest irriterad blir ja när ja e trött. O skulle de råka ringa nån försäljare en dag so idag så kan ja lova att den ringer inte tebax, ja hatar för övrigt telefon försäljare oavsett om ja e trött eller ej, mkt störande moment. Ja spärrar varenda nummer ja får upp, o hemliga nummer skulle inte ens falla mig in o svara på! Vilket blir ett enormt problem när ex vårdcentralen ringer, varför de ska va hemliga när de ringer har ja inte förstått för de e ju te för mig som patient så va spelar de för roll att ja ser nummret de ringer ifrån ja ha ju ringt samma nummer för att få en teletid så de kan ringa upp :/
De e bra att ja har C9 att fokusera på sånna här mörka dagar... De gör att ja e tvungen att planera matintaget o helst träning innan jobbet... men den här kuren e ju snart slut men de e ju oas jobbracet oxå. O ja hoppas extranätterna som ja får e mer utspridda så ja slipper göra 6 nätter irad, de blir 62h jobb. Men ja ska inte klaga, o ja sitter snart här igen o beklagar mig över ett nytt jobbrace.
Kram Rampus